Vad skaver i ESO-rapporten?

Skärmavbild 2018-09-24 kl. 08.34.01

 

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) sorterar under Finansdepartementet. De har betalt för att en företagare- och nationalekonomisk fientlig rapport nu bär deras varumärke.

 

Det är mycket skaver med den ESO-rapport som föreslår ”skogsvårdsavgift” och att äganderätten urholkas. Socialisering av privat ägande i kombination med grundlagsändringar. Skäms Finansdepartementet som släpper fram detta dravel.

 

Nedan presenteras sju förvånande punkter samt min slutsats.

 

Initiativet till rapporten

Det är utredaren, Magnus Nilsson, som själv initierat arbetet. Han har helt sonika identifierat ett område som enligt honom kan få framtida finanspolitiska avgöranden för det offentliga ekonomin. Han skickade in en ansökan och experterna på expertgruppen svalde betet varpå rapporten ges ESO-status.

 

Ansökan

I ansökan till ESO-rapporten beskriver Nilsson skogsbruket så som han uppfattar det och levererar samtidigt ett antal lösningar. I stora drag bygger sen den slutgiltiga rapporten på att konfirmera de personliga förutfattade meningarna från ansökan. Författaren skrev 2013 rapporten ”Minimera reservatsarealen” åt Arenagruppen som driver opinionsarbetande verksamhet med vänsterperspektiv. Slutsatserna och anslaget från den rapporten skiljer sig inte speciellt mycket från ESO-rapporten.

 

Personen

Enligt rapportskrivarens eget CV är han inte nationalekonom eller ens ekonomiskt skolad. Han är utbildad journalist på 70-talet. Han tillhör ett författarkooperativ som skriver rapporter samt har en enskild firma. I hans CV hittar man Naturskyddsföreningens, politisk sakkunnig Vänsterpartiet, Gröna bilister, Sveriges radios miljöredaktion, Socialdemokraterna, Fältbiologerna osv.

Skärmavbild 2018-09-24 kl. 08.34.01

 

Ersättning

I ansökan framgår det att skribenten vill ha 60 000 kronor per månad och att arbetet tar två och en halv månad. Således fakturerar han 375 kronor per timme för sitt arbete vilket är mycket billigt. Det ska täcka kostnader, egenavgifter, pensionsavsättningar, skatt med mera. Man frågar sig om rapporten även har extern finansiering?

 

Om ESO

ESO ska genom sitt arbete bidra till att bredda och fördjupa underlaget för framtida finanspolitiska och samhällsekonomiska avgöranden. De ska särskilt belysa frågor dels om hur befolkningen i förvärvsaktiv ålder i än högre grad kan motiveras till arbete och egen försörjning, dels hur effektiviteten, produktiviteten och kvaliteten i de offentligfinansierade verksamheterna kan förbättras. Ett ”utmärkande drag” för deras arbete är att vara oberoende.

 

Rapportens slutsatser (några) 

  • Skogsvårdsavgifter vore inte så dumt. På så vis uppfylls de politiska målen om skogsskydd utan att det kostar samhället massa pengar.
  • Inlagringen av koldioxid som sker när träden i naturskyddade områden växer är så stor att det samhällsekonomiskt kan vara en bättre affär att skydda skogen än att hugga ned den.
  • Grundlagen behöver skrivas om eftersom äganderätt idag begränsar myndigheters möjlighet att rikta tvingande krav och minskar möjligheten till att straffa markägare.

 

Min slutsats

  • Hela rapporten är en ideologiskt ”cherry picking studie” som är buren av ekosofiska idéer hämtade från bevarande organisationer och vänstern.
  • Miljömål ”Levande skogar” kan inte, ska inte, får inte uppnås utan måste omformuleras.
  • Skogsbruk är inte offentlig ekonomi utan privat ekonomi oavsett hur mycket privat företagande hatas av olika grupperingar i samhället.
  • Att expertgruppens ordförande Hans Lindblad oförstående säger ”Jag har aldrig varit med om att en ESO-rapport har fått så hård kritik” låter oss förstå allvaret. Uttryck som i normala fall växer sig starkt i slutna rum.
  • Sen

 

Samtidig, skogsbranschen är den enda hållbara bransch landet har.

 

Med vänlig hälsning, ordförande Axdorff

 

Kommentera