Livfullt skogsbruk är ett starkt allmänintresse

Robert_bild

För dem av er som läser debatterna på Svenska Dagbladet är det lätt att tro att skogsbruk i sig inte är ett starkt allmänintresse vilket värnas av staten, så är inte fallet. Miljövården är naturligtvis också stark i sammanhanget men till skillnad från ägandet är miljövård inte konstitutionell. Det är viktigt att veta om.

Framför allt är det ett inlägg av familjen Westholm som vi reagerat på. Debatten ”Orimligt betala skogsägare för att inte bryta mot lagen” finner du här.

Vår syn på saken är att familjen Westholm som samtliga av titlarna att döma är engagerade inom den samhälls- och politiskt inriktade delen av vetenenskapen och debatten ger sig i kast med att förklara naturvetenskapliga och konstitutionella komplicerade sammanhang. Deras förslag är radikala och bör tas på allvar. Till skillnad från Westholms anser vi däremot det fullt rimligt att acceptera nuvarande demokratiska deklarationer om mänskliga rättigheter och nationella grundlagar.

För sanningen är att skribenternas föreslagna linje om att staten äger allt och vi andra bra lånar statlig egendom strider mot både FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och den svenska grundlagen. Det handlar om att var och en har rätt att äga och bruka egendom samt att ingen godtyckligt får ta annans egendom. Staten kan göra inskränkningar i ägandet för att tillgodose allmänna intressen men då ska ägaren ersätts för sin förlust, en rimlig princip för de flesta.

Den juridiska analysen i Westholms inlägg verkar präglas av en rättsförståelse som lätt utvecklas i slutna miljöer med avgränsad kännedom om konstitutionell rättsvetenskap. Möjligen avspeglas deras inställning till skogsbruk och skogsägande av att de själva fått sin skog i gåva. Det rör sig om mycket lite skog och skogsfastigheten i sig ägs och brukas gemensamt enligt en andelstalsmodell. För många andra skogsbrukande familjer är själva brukandet av skogen däremot deras levebröd. För samhället i stort är skatter från skogsbruk och dess förädling något som betalar många av de gemensamma samhällsfunktionerna. Troligen skulle många markägare uthärda hårdare brukningsrestriktioner även om marginalen redan är knapp, men följden av fler restriktioner blir mindre pengar till de gemensamma funktionerna och utvecklingen av Sverige.

Hur är det då med naturen? Det spelar ingen roll hur robusta ekologiska system vi försöker skapa, dessa kommer ändå att rubbas och förändras av yttre faktorer. Ett ekosystem är under konstant förändring och de är också dessa förändringar som skapar den stora artrikedom vi har i landet. Det är variationen och de olika nischerna i brytpunkt mellan skogs-, torv- och lantbruk samt dessas sammansättning som skapar en rikedom av olika arter.

Klimatförändringarna är däremot ett övergripande hot mot Sveriges artrikedom som vi känner den idag. Ur klimatsynpunkt är skogsbruk en betydande tillgång. Med ökad temperatur kommer också artsammansättningen i landet att förändras och mest drastiskt blir det i de norra delarna av landet. Som exempel på ett varmare klimat är den av berg tidigare gråa Åreskutan numera grön av grönska sommartid.

Markägare som vårdat sin skog i generationer och äger marken har också rätt att ta del av dess avkastning precis som allmänheten har fått rätt att röra sig på annans mark, jogga, plocka svamp och bär samt bedriva friluftsliv. Det är allmänheten som får acceptera att skogen brukas och träden kapas. Markägaren och inte staten vet i regel bäst hur skogen ska skötas oavsett om det bedrivs trakthyggesbruk eller med blädning.

Är skyddsvärdet stort för ett skogsområde kan staten välja att köpa området och därmed bli markägare ur juridisk mening. Således, skogsägaren får inte betalt för att inte bryta mot lagen, för så är lagen inte skriven. Markägaren får betalt för att staten anser att marken är skyddsvärd. Staten köper marken av markägaren eller ersätter densamma för att sköta marken så som staten anser är rätt. Att ta marken från en markägare eller förbjuda brukandet som skribenterna föreslår är metoder som inte hör hemma i ett rättssamhälle.

Vi skriver gärna under på att det är ett privilegium för skogsbrukaren och även ett ansvar gentemot samhället och äldre generationer att över tid bruka naturen hållbart. Om inte svenskt skogsbruk anses hållbart så peka gärna ut ett fungerande alternativ. Fler bör sätta tillit till de som har sin utkomst av skogen, marken och vattnet. De brukar sin mark för kommande generationer. De har ett perspektiv som är längre än fyra år och nästa val. De låter dig, mig, oss, er och turister från hela världen att vandra, paddla, vila och vara på sin mark. Ofta med otack och nedskräpning som följd. Anser ni att det är fel att tjäna sitt bröd för dagen av vad jorden ger så står det er fritt att lämna er skog fri för utveckling. Köp gärna mer skog och ta gärna ett banklån men förvänta er ingen ekonomisk avkastning. Men att stjäla andra människors levebröd utan ersättning är en kriminell handling, även om Westholm anser att det är rättfärdigat sådant.
Den sortens rättfärdighet anser vi oss sett nog av i historien.

 

Av:
Rickard Axdorff, ordförande Naturbrukarna Sverige
Robert Wedmo, vd Mark och Miljörådgivning Sverige AB

Rickard24Robert_bild

Kommentera