Sossarna föreslår ” jordskatt”

16826082_800117020139334_8256457609158535217_o

Socialdemokraterna har kongress snart. Under denna går man fram med olika motioner. I ett av dessa föreslås det en skatt på skogsmark. Förslaget ligger på mellan 50 till 100 kronor per hektar och år.

Pengarna ska tillfalla kommunen. Man menar att det är en liten avgift eftersom det bara motsvarar ca 1-2 promille av taxeringsvärdet. Att det handlar om en skatt som själ 10 till 50 procent av nettoavkastningen per år nämns inte. Att många skogsbrukare inte avverkar varje år utan vissa år kanske tvingas låna pengar för att betala skatten verkar oviktig.

Avgiften föreslås omfatta all skogsmark som allmänheten har tillgång till. De menar att genomförandet av plantageskogsbruk som enligt dem präglar många av glesbygdskommunerna har brutit bandet mellan samhället och skogsnäringen och därför kan man genomföra avgiften.

För den extra ”pålagan” får markägaren en mer intresserad partner för lantbruksutveckling i den egna kommunen. Formuleringen kan ses som ett direkt hot. Självklart borde alla politiker göra sitt yttersta för landsbygdens företag.

Vad det står om äganderätten är mycket egendomligt. Läs själv nedan, så här står det om en kommunal markavgift.

Glöm inte bort att bli medlemmar i naturbrukarna.se 

Motion: En kommunal markavgift

Den tid är förbi då skogen var en del av de samhällen den omgav i och folket hade sin bärgning av skogen och den industri som förädlade den. Plantageskogsbruket, som nu präglar många av våra glesbygdskommuner, har brutit bandet mellan samhället och skogsnäringen, som i stort sett gjort sig oberoende av de människor som bor i kommunen och samarbete med kommunen. Dock har kommunen och dess invånare ett stort beroende av hur dominerande markägare sköter sina skogar och tar hänsyn till kommunen. Allemansrätten innebär att alla ska kunna vistas och gå i skogen och att landskapet inte ödeläggs. Kommuner har planmonopol som noga klargör hur man får bygga. Beträffande skogsmark har man ingen som helst talan. I någon mening tillhör landet och dess areal oss alla och den som ”äger” marken har egentligen bara en förfoganderätt till den. Tanken om en jordskatt är uråldrig och ursprunglig. För de flesta andra typer av markarealer än skogsmark gäller ofta någon form av reglering med avgifter att betala, t ex fastighetsavgift. Även för skogsmark är det rimligt att någon form av markavgift utgår. Denna ska tillfalla kommunen för all den skogsmark som ligger inom kommunens gränser. Markavgiften kan vara någonting mellan ½- 1 öre per m² och år dvs 50-100 kr/ha. I princip bör den omfatta all skogsmark som allmänheten har tillgång till, vilket är ungefär 27 miljoner hektar, motsvarande 2/3 av landets landareal. Föreslagen markavgift motsvarar ca 1-2 promille av taxeringsvärdet. 80 % av landets skogmark finns i Svealand (22 %) + Norrland (58 %). Av all skogsmark är nästan hälften enskilt individuellt ägd (49 %) mest i södra Sverige. Privata AB omfattar 23 % av skogsmarken och övriga 28 %, dvs staten, kommuner, Svenska kyrkan och andra institutioner. I Väster- och Norrbotten omfattar övriga 48 %. En stor del av den enskilda skogsmarken ingår i aktiva jordbruksföretag som belastas med en extra ”pålaga” men som motprestation får en mer intresserad partner för lantbruksutveckling i den egna kommunen. En inte obetydlig del av den enskilda skogen består av mängder av små passivt brukade skogsskiften där ägarna ofta bor någon annanstans. Det finns inget skäl till varför dessa inte skulle bidra med en skärv till kommunens utveckling och säkra dess existens. Med en fast inkomst från markavgift följer också skyldigheter och uppgifter att för kommunen att göra sådant att skogen kan utnyttjas bättre till folkets bästa. Här handlar det om att samarbeta och agera i samråd med ägaren, länsstyrelse och statliga myndigheter t ex skogsstyrelsen. Detta medför också kostnader för kommunen och till kan markavgiften användas.

Men det viktigaste är att ge varje kommun en inkomst att användas till kommunens utveckling och fortbestånd och som är förknippad med ett tydligt uppdrag. Med ”egna pengar” har kommunen möjlighet att mer aktivt stödja och söka utveckla areella verksamheter i kommunens glesa områden.

 

 

Kommentera