Det allmänna intresset stoppar landsbygdsutveckling

Rickard3

Många lever nog i villfarelsen att om man själv äger cirka 30 hektar brukad mark, som sen tidigare är bebyggd, så borde det inte vara ett problem att bygga ett mindre bostadshus åt sig själv på platsen. Speciellt inte när man har för avsikt att bosätta sig på landsbygden och livnära sig på småskaligt ekologiskt jordbruk. Ett småbruk som är själva förutsättningen för bland annat biologiskmångfald.

Men då har man glömt bort paragrafsverige. Länsstyrelsen i västra Götaland och Mark- och miljödomstolen anser nämligen att just där markägaren vill bygga ett hus om 120 kvadratmeter och en ekonomibyggnad om 212 kvadratmeter får det inte bebyggas. De anger tre skäl:

  1. Att marken har status som brukningsvärd jordbruksmark
  2. Att åtgärderna skulle medföra en betydande skada på naturmiljön
  3. Att bygget skulle bryta mot kommunens översiktsplan och miljökvalitetsmålen ”Ett rikt odlingslandskap” och ”Ett rikt växt- och djurliv”

Allt började med att markägaren anmälde schaktning för uppförande av bostadshus och komplementbyggnader på sin fastigheten i Götene kommun till länsstyrelsen. Länsstyrelsen där beslutade sig för att förbjuda uppförandet av dessa byggnader. Detta beslut överklagades till Mark- och miljödomstolen som går på länsstyrelsens linje.

Det allmänna trumfar över markägarens önskan om att bosätta sig på landet och bruka sin mark.

Om vi börjar med att tillåta oss att fundera kring punkt nummer ett. Det faktum att rätten anser att det handlar om brukningsvärd mark och att den därför inte får bebyggas. I praktiken betyder detta att det inte går att bygga på ängsmark, betesmark eller åkermark. För de av er som då tänker till så sker det hela tiden och över allt. Naturligtvis är det inte ett nationellt problem att det byggs ett hus här. Det nationella produktionsbortfallet på grund av denna tomt kommer inte leda till massvält.

Ser vi sen till punkt nummer två. Det faktum att åtgärden skulle medföra betydande skada på naturmiljön. Per automatik så kommer ingen växtlighet förekomma där husen kommer att stå, rätt så långt. Enligt den utredning som är gjord så förefaller det vara ett område med hög artrikedom. Men artrikedomen är intimt kopplad till mänsklig närvaro. Att tillåta bebyggelsen är att säkra mångfalden, inte tvärt om.

Rörande sista punkten om miljökvalitetsmålen så är det enklast att koppla till stycket ovan. Miljökvalitetsmålen förutsätter brukande av marken och i detta fallet motverkar domen målet.

Länsstyrelsens anser att platsen är naturmark och ianspråktagandet ska bedömas med det som utgångspunkt. Men platsen är varken obebyggd eller övergiven. 1897 byggde nuvarande ägarens farmors far en ladugård här och den står kvar idag. Under 1980-talet byggdes ett mindre skjul som förråd. Under alla år sedan åtminstone 1950 har marken brukats av markägarens farfar, hans far och nu av honom själv. Regelbundet har det bedrivits skogs- och sågverksamhet på platsen.

 

Att människor vill bo på landet i en brukad natur är inte ett problem. Det spelar ingen roll om Mark- och miljödomstolen anser att det ska förbjudas.

Domen heter M 2814-16

Stöd gärna Naturbrukarna, klicka här.

 

Kommentera