Bävern frågar inte om lov

Wendelin 1

Läs om de tanker som Wendelin Müller-Wille har kring naturen och människors syn och förhållande till den samma. 

 

För mig är ”natur” den värld vi lever i ur ett evolutionärt perspektiv. Den är inte i ett statiskt eller stabilt tillstånd. Jorden, vår omvärld har påverkats och kommer att påverkas även i framtiden av bl.a. kontinentalförskjutningar, klimatförändringar och levande organismer.

Organismer vållar ständig ”förödelse”. Kor och får i våra vackra hagar förstör andras liv när de betar, trampar sönder eller driver bort andra varelser.

Varje organism kan bara existera på bekostnad av andra. Nytt uppstår, det gamla dör. ”Men naturen är inte grym, bara skoningslöst likgiltig och saknar all ändamål. Detta är en av de svåraste lärdomar för människan att lära sig.” (fritt översatt Richard Dawkins).

Liv är ett självorganiserande lagarbete, ett dynamiskt samarbete av partiklar och deras egenskaper. Liv reproducerar sig själv! Liv har utvecklats i ett sammanvävt system av ekologiska kretslopp till en mångfald av arter. Störs kretsloppen någonstans så infinner sig nya jämvikter – (”stabila ojämvikter” enligt Josef H. Reichholf) – och icke anpassade arter försvinner.

Människan är en del av naturen och inget undantag – det finns bara en liten skillnad: Människor kan medvetet påverka sin egen eller andra arters utplåning! Här uppstår ett dilemma. Människan ställer sig utanför naturen, dels som fiende dels som väktare, men hon borde kunna bruka naturen med förstånd.

Dagens syn på naturen styrs mer av ”ekosofi” än av ekologi. Att bevara naturen för människan men samtidigt utesluta henne är ett ologiskt resonemang. Konserveringen av vissa naturtillstånd lamslår oundvikligen dynamiska naturprocesser och kommer att misslyckas.

”Liv är att lösa problem” och ett ”sökande efter en bättre värld” (Karl R. Popper)

En ekologisk grundregel är att näringsrika områden alstrar mindre biologisk mångfald och utvecklar få arter med stora populationer. Näringsfattiga regioner utvecklar en hög biologisk mångfald med många arter men små populationer.

Överflöd ger enfald medan brist är mångfaldens moder.

Människans växande befolkning tärde på resurser. All lämplig mark och vatten fick användas för att livnära människan och boskap. Jordbruket etablerades.

Jägar- och samlarsamhället behöver en areal av ca 1 km2 per person där energiinsatsen till energiutbyte är 1:10. Dagens industrisamhälle behöver per person 8-120 km2 och energiinsatsen är 10 ggr högre än energiutbytet.

För att livet skall fortbestå – kunna reproducera sig – behöver den överlevnadsstrategier. Även människan måste ha kloka strategier, särskilt om hon vill livnära den enorma överbefolkningen. Vi måste skapa en produktionsform och en teknik som ram för en långsiktig bärkraftig utveckling.

Nu tillbaka till skogen! Att räkna in skogsarealen i produktionsarealen är inte svårt att förstå. Det föreslog Hans Carl von Carlowitz redan 1713 i sin bok ”Sylvicultura oeconomika”.

Jag tycker att en välskött skog ger oss en känsla av existenssäkerhet och duger bättre till rekreation än en oskött skog.

Bävern följer blind sin instinkt och frågar därför inte om lov att fälla träd!

Wendelin Müller-Wille, Landskapsproducent, Ekolsund 

Kommentera