Öppet brev till Näringsminister Damberg

Rickard24

 

Bäste minister Damberg

Vi har tidigare haft kontakt med Näringsdepartementet. Då med enhetschefen för skog och miljö med anledning av miljömål Levande skogar (FU15, Diarienr: 2013/3340). Anledningen var att FU15 enligt oss och många remissinstanser var så pass undermåligt att det svårligen kan vara ett material lämpligt att bygga framtida skogspolitik utifrån. Tyvärr så gör det de nu. Vår förhoppning då var att enhetschefen skulle vidta nödvändiga åtgärder samt påtala vikten av en fungerande myndighet. Tyvärr är vi nu där igen men denna gång rör det sig om två myndigheter.

Det som denna gång drabbat oss som brukar skogen, och indirekt skogsindustrin, är Naturvårdsverkets ärendenummer NV-08573-15, Förslag till gemensamma riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden i skogsbruket. Remissen är ett förslag från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen om hur de anser att artskyddsärenden ska hanteras. Vi har här valt att sammanställa en del av den allvarliga kritik som förts fram från de drygt 50 remissvar som inkommit.

Inledning

Remissen är till sin utformning att likna vid en krigsförklaring gentemot den enda hållbara bransch vi har i landet, skogsbranschen. Mot människorna, familjerna och företagen. Den är dessutom ett hot mot miljö, klimat och mångfald eftersom ett brukat land borgar för ett hållbart land. Vi ser även remissen som en obstruktion mot Näringsdepartementens arbete med omställning till ett miljövänligt biobaserat samhälle.

I sammanhanget vill vi även upplysa ministern om att de 25 000 till 75 000 nya jobb som aviseras inom denna sektor äventyras av dessa återkommande knivhugg i ryggen. När det meningsfulla skogsbruket minskar så minskar råvaruförsörjningen till industrin. De signaler vi får från industrin är att de inte avser att importera virke till Sverige när de inhemska volymerna minskar utan de flyttar då industrin till platser i världen där de finner råvara. Vi ser det redan i annan agrar sektor.

Bakgrund till remissen

Frågan om artskydd handlar i filosofisk andemening om hur juridiken kan hjälpa människor att reglera sina handlingars påverkan på andra arter i ett mycket komplicerat ekologiskt system där en stor mängd variabler verkar. Ur 1 kapitlet 1 § i Miljöbalken anges det att syftet med balken är att främja en hållbarutveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer ska tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Sett ur det större perspektivet ska denna övergripande fråga alltid ställas vid brukande av naturen – leder den för tillfället planerade mänskliga störningen av en tänkt åtgärd i naturen till att nuvarande och kommande generationer inte tillförsäkras en god och hälsosam miljö? Om inte bör grundinställningen vara att störningen per definition är acceptabel. Naturbrukarna har stor tillit till skogsbrukaren och dennes vilja att efterlämna sig en brukad skog med hög biodiversitet med många ovanliga arter. Vi varnar för att ett bakslag i detta arbete om riktlinjerna i remissen anammas. Således riskerar dessa riktlinjer att minska mångfalden i skogen vilket vi ser som djupt olyckligt.

Remissyttranden

Vi har här sammanställt kritik från valda delar av ett antal remissvar. Värt att påpeka vad gäller svaren är att några av svarandena har allt att förlora och några har inget att förlora.

Kungl. Skogs- och Lantbruksakademin (KSLA)

  • Det är inte osannolikt att denna implementering strider mot regeringsformen
  • Remissens föreslagna riktlinjer måste omarbetas, förslaget i sitt nuvarande skick kan ej tillstyrkas.
  • Den föreslagna hanteringen av artskyddsförordningen riskerar den nuvarande svenska skogspolitiken
  • Med nuvarande förslag är risken stor att inskränkningarna i skogsbrukarens pågående markanvändning blir oacceptabelt stort

 Sveriges Jordägareförbund

  • Anmärkningsvärt att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i sitt förslag inte tar hänsyn till egendomsskyddet i regeringsformen 2 kap. 15 §

LRF

  • Det är helt orimligt, och en felbedömning, att hänsyn som också kan ställas enligt artskyddsförordningen inte ska räknas in i vad som avsevärt försvårar pågående markanvändning enligt skogsvårdslagen
  • Vi ser det som helt orimligt att myndigheten ska kunna begära kostsamma undersökningar av den enskilde för att fortsatt kunna bedriva sin pågående markanvändning
  • Det är rättsosäkert med ett förfarande där myndigheterna betalar ut ersättning när det passar myndigheten och inte utifrån hur skogsägaren drabbas
  • Myndigheterna saknar, såvitt LRF Skogsägarna vet, juridiskt stöd för att införa begreppet lokalt bevarandetillstånd och därmed förhindra avverkningar för arter som lokalt är ovanliga men har nationellt stabila populationer

Sveaskog

  • Sveaskog anser att art- och habitatdirektivet har överimplementerats i svensk lagstiftning och de föreslagna riktlinjerna är ytterligare ett steg i den riktningen genom exempelvis införandet av begreppet lokal bevarandestatus som enligt Sveaskog saknar lagligt stöd
  • Det är enligt Sveaskogs uppfattning en felbedömning och dessutom en grov inskränkning av äganderätten att inte inkludera de krav som ställs enligt artskyddsförordningen i bedömningen av intrångsbestämmelserna
  • Det är helt orimligt att kräva att markägaren bekostar utredningar för att få möjlighet att disponera och bruka sin fastighet
  • En konsekvensutredning bör biläggas riktlinjerna
  • Förslaget verkar inte beakta den enskildes rätt att bruka sin skog

Stora Enso skog

  • Grundläggande synpunkt är att tolkningsutrymmet i väsentliga delar är så stort att risken för godtyckliga bedömningar och utdragna ärendeprocesser är uppenbar

Svebio

  • Skogsstyrelsens egen styrelse vill att Skogsstyrelsen ska verka för att artskyddsförordningen utreds så att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker. Förslagen i denna remiss går i flera fall i motsatt riktning.
  • Förslagen i remissen riskerar att ge omfattande restriktioner för brukande, att äventyra rättsäkerheten, och att påverka viljan att avverka skog negativt
  • Skogsstyrelsen har inte bemyndigande att enligt § 30 meddela föreskrifter som avsevärt försvårar pågående markanvändning.
  • Samhället bör stå för kostnader som orsakas av inskränkningar som uppkommit ur allmänt intresse.

 Norra Skogsägarna

  • Norra avstyrker Naturvårdsverket och Skogsstyrelsens förslag till riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden i skogsbruket.
  • Förslaget till riktlinjer innebär en oacceptabel rättsosäkerhet för enskilda markägare och är ett ingrepp i äganderätten
  • Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens tolkning står förmodligen i strid med grundlagen
  • Norra är även kritisk till att myndigheterna föreslår ett helt nytt juridiskt begrepp, lokalt bevarandetillstånd

 Skogsindustrierna

  • Anser att begreppet lokalt bevarandetillstånd är en orimlighet och ett rättsosäkert begrepp.

WWF

  • WWF är osäker på om myndigheterna har stöd i lagstiftningen att göra en sådan uttolkning och om inte det egentligen borde vara vid prejudicerande rättsliga domar som sådan uttolkning görs

Sveriges Häradsallmäningsförbund

  • Om lokalen görs tillräckligt liten finns det alltid någon art som är hotad – dvs allt brukande blir omöjligt

Uppsala Universitet

  • Bristerna kommer sig av att den juridiska analysen i slutet av dokumentet är svag och delvis präglad av den säregna rättsförståelse som kan utvecklas i slutna miljöer

SÖDRA

  • Anser att förslag till tillämpning strider mot skogspolitikens intentioner om frihet under ansvar och inte är förenligt med svenska modellen för skogsbruk
  • Anser att det saknas en konsekvensanalys av hur artskyddsförordningen kommer att påverka enskilda skogsägare och skogsbrukets arbete

Naturbrukarna Sverige

  • Anser att tjänstemän på myndigheter sätter sig till tolk av ett reglemente vilket egentligen är skickat att tolkas av domstol
  • Nära nog all typ av avverkningsanmälan kommer att bli belagd med en systematisk avgift utan motprestation vilket är att betrakta som en skatt för vilket ett riksdagsbeslut krävs
  • EU-medlemsstaternas offentliga myndigheter är skyldiga att följa EU-stadgan. Skrivningen anser vi bryter mot artikel 16
  • Materialet hänvisar inte till ett enda faktiska rättsfall, inga förarbeten eller kopplingar till andra länders arbetssätt
  • Det är samma personer som författat dessa riktlinjer som ligger bakom den av skogsbrukarna kritiserade ”Rapport 7/2014”

 

Vi hoppas verkligen att departementet denna gång vidtar lämpliga åtgärder. Slutligen vill vi uppmärksamma Näringsdepartementet att om Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets väljer att gå vidare med de presenterade riktlinjer för hur artskyddsförordningen ska tolkas överväger vi att vidta rättslig prövning för att rädda den svenska hållbara skogsbrukaren från detta rättsövergrepp.

 

Naturbrukarna Sverige
Ordförande Rickard Axdorff

Kommentera