Den nya klasskampen

_DSC0071

”Ett mycket tänkvärd debattinlägg av journalisten och grundaren av Tankesmedjan Ida Margaretha Runvik Wickberg”

Nu är det dukat för nästa. Som företagare på landsbygden vet man inte när nästa dolkstöt kommer, man vet bara att den kommer.

Nu är det färdigdukat igen. Nu kan regeringspartierna bara gå vidare, inget stoppar dem, bl a på grund av Decemberöverenskommelsen. Den regeringen vars partier inte bryr sig om att lyssna på den nya underklassen måtte ha en lång strategisk plan, som man sjösätter allt eftersom.

I stället för att lyssna på ropen om att man nu tar död på landsbygden med sina dåligt fördelade pålagor och skatter och indragningar av avdrag, som alla svenskar hört de senaste månaderna, så går man struttigt vidare. Utan hänsyn ska man nå det vilda målet att vara bäst i klassen – återigen.

När man höjer skatterna på diesel och bensin, till fördel för bilar som körs på annat drivmedel, så drabbar det återigen boende, där man oftast inte har något val utan regelbunden kommunikation och realistiska möjligheter att skjutsa barn, gå på kvällskurs, handla kläder etc utan att missa de få bussar eller tåg som ändå går. Jo, jag vet att man höjer även energiskatten på biodrivmedel ”i motsvarande utsträckning”, men i dagens radionyheter berättade finansministern om de ”nyaste” planerna.

Med risk för att bli tjatig: Återigen, återigen, återigen!

Det går inte att sätta på radion utan att man får en iskall klump i magen av skräck, nästan varje gång. Jag vill inte personligen tycka illa om någon, men det är svårt att inte göra det, med alla påhopp, som drabbar mig personligen.

Kylan i magen förbyts av helig ilska för att just vi ska behöva betala för att några idealister vill nå högre mål än de andra tävlande på banan. Tävlande som knappast ens siktar mot målet, utan tar det lite laid back.

Jag tycker Sverige ska sluta hyckla och begära att vi ska få lov att räkna oss som producenter av de träd som faktiskt växer i vårt land. Om andra EU-länder vågade räkna med träd och inte utesluta den stora fotosyntesen som sker i världen, bara för att de inte har lika stor tillväxt som vi skulle siffrorna vara helt annorlunda.

Fördelen med att räkna med skogen som en faktor (som ju faktiskt existerar!) är dessutom att länder får ett incitament att återplantera skövlad skog – vilket skulle göra stor nytta mot co2halten globalt.

Jag kan inte de exakta siffrorna, det kan ”de lärde” tvista om, jag bryr mig inte, men jag vet att det är helt andra siffror vi då talar om – och att vi inte skulle behöva skämmas för att vi bor i ett land med våra avstånd. Vi kan med rent hjärta och ren själ köra bilen till de platser vi vill med en väldigt bra dieselbil, som t ex min SUV som bara drar 0.65 liter per mil när jag kör, vilket krävs där jag måste ta mig fram. Och de flesta andra gör likadant, d v s tänker på miljön – och har gjort det sedan barnsben. Det som den yngre generationen tror sig upptäckt, upptäckte vi när vi var i deras ålder, våra föräldrar när de…

Inget är nytt under solen, vi fattar hur vi måste tänka och att vi måste vara rädda om både oss och jorden. Utan lagar och regler under ”det glada” 50-talet var det inte alla som tänkte, men vi har kommit långt idag.

Men släng då inte in siffror om att vi måste vara bäst i klassen för att rädda världen från fossila bränslen, när det handlar om att ta in pengar – och inget annat – när vi har en faktisk produktion av klorofyll, som ger hela Sverige absolution från att köra våra bilar – som också är bland de bästa i världen!

Vi behöver inte skämmas och vi måste heller inte skrämmas hela tiden.

Det känns som att leva i Absurdistan, där några sätter sig på oss hela tiden. Och det är så dj tungt!

Ingen i statskorridorerna ser eller tror på när landsbygdsbor blir upprörda och berättar vad som händer. I stället kommer nästa slag några dagar senare. Suck!

Har ni inte sett att detta är den nya klasskampen?!

Och det när det kunde vara så mycket bättre idag, med dagens teknik. Inte ens gamla bönder, som för några år sedan körde egna traktorer klarar idag av att sätta sig i en av dagens traktorer. Visste ni att man jobbar med GPS och att minnesbanken i traktorerna registrerar vad varje kvadratmeter ger i skörd?

Varför?

Jo, det gör man för att man ska gödsla mindre där det inte behövs och mer där det behövs.

Ännu en myt som spricker?

Jag tror att ganska många skulle behöva och rent av gillar att åka på studiebesök på några ”exotiska” arbetsplatser i Sverige. Det ser inte längre ut som på gamla journalfilmer. Det är 2015 nu – även på landet. En traktor idag består av ett nätverk av datorer och är uppkopplad på GPS och kontoret. Ibland kanske till andra. Världen följer med, kräver att man lever i nuet. Det är inte realistiskt eller ekonomiskt möjligt att bara leva på känn i en värld av konkurrens – inte för någon.

Du kan plocka fram vilken företagare som helst, inte bara bönder, för det här är bara ett exempel bland många.

Med känslorna som makt försöker man dra in skatter till statskassan. Tala i stället om vad ni gör! Ni behöver pengar för alla saker ni vill betala och ibland manipulera med, för att göra det ni ser som ert mål för Sverige. Utan att vara i majoritet är det ganska kaxigt och självsvåldigt. Och att Alliansen låter er göra det är lika självsvåldigt, mot deras väljare.

Det är knappast ärligt i politiken längre. Jag undrar vad som kommer i stället för politik, när vi inte orkar med detta längre.

Som jag ser det är Decemberöverenskommelsen ett hån mot demokratin!

Magdalena Andersson har nu börjat flagga för att det är taskigt av EU att lägga på avgifter på ickefossilt bränsle och säger att (Mp) vill att det ska bli höjda skatter på fossilt bränsle, enbart av den anledningen.

Snacka om att duka bordet – fast med väldigt kantstötta och repiga tallrikar med olika färger och spretiga bestick. Men med ett mål, som det verkar. Att låta landsbygden betala kalaset!

Återigen, återigen, återigen…

Hur kan man vara så blind inför konsekvenser?

Jag söker debatt – vill inte att det ska vara så jädrans tyst!

Margaretha Runvik Wickberg, som är född och uppvuxen på landet, som studerat och bott åtskilliga år i staden och som och vill kunna bo kvar på landsbygden så länge jag själv önskar. En av den tredjedel av svenska folkets som Jordbruksverket kommit fram till att vi är (men som många debattörer försöker göra om till väldigt många olika slags siffror?) som bor på landsbygden.

Kommentera