Skogen – en åker att bråka om

Ola Lindroos

 

Detta är en sammanfattande text från den populärvetenskapliga tidskriften Forskning & Framsteg. Texten baseras i sin tur på en läsvärd essä ”Odling av träd eller nyttjande av natur? Tankar kring skogsbrukets ställning inom markanvändningen, Kungl. Skytteanska Samfundets Årsbok 2014″ och är författad av docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet Ola Lindroos samt Camilla Sandström, docent vid Umeå Universitet.  

 

Skogen har en särställning jämfört med annan odling. Vi vill att skogen ska vara så mycket, vilket lätt leder till konflikt. I botten handlar dessa strider ofta om ifall skogen ska ses som odlingskultur eller natur.

Traditionellt skogsbruk går ut på att använda mark till att odla träd. Nyttan och behovet av trä är inget kontroversiellt. Men det blir komplicerat om vi liknar skogsbruk vid jordbruk. Detta trots att båda aktiviteterna handlar om att odla grödor, att vissa grödor gynnas och andra missgynnas och att båda aktiviteterna är cykliska.

De skilda synsätten framträder tydligt i namnen – någon skogsbruksmark finns inte. Skogsbruk bedrivs på skogsbevuxen mark. Däremot heter det jordbruksmark. Förhållandet avspeglas också i vilken typ av brukande som tillåts. Jordbruket får anpassa marken till sina behov, medan skogsbruket i princip måste odla träd utan att påverka naturen. Det får plats en del natur i jordbruket, medan en del skogsbruk får plats i naturen. Å andra sidan omfattas inte skogsbruket av de regler som gäller om skog ska avverkas för att ändra markanvändningen (exempelvis att installera vindkraftverk).

Att skogsbruk och natur samsas på samma mark är dock inte självklart. Att det ens är möjligt beror på odlingstiden och trädens storlek. Det anses samhällsekonomiskt viktigt att det produceras träd till papper, virke och energi. Men vi är inte beredda att avsätta marken för endast detta under den tid det tar att odla träden. Den långa tiden mellan plantering och skörd gör att skördecykeln inte blir lika självklar som i jordbruket, och gör att trädodlingen förblir ett skogsekosystem. Tiden gör det med andra ord önskvärt att kombinera trädodling med annat nyttjande av skogen. Trädens storlek, och därmed robusthet, gör det möjligt eftersom träden tål att andra växter, djur och människor finns i odlingarna. Sammantaget gör detta att jordbruksmark ses som jordbrukarens angelägenhet, medan skogsmark ses som en gemensam resurs.

Det är därför som kampen mellan ”min skog och vår natur” uppstår, där den trädodlande parten sällan framställs i positiv dager i medierapporteringen. På vilket sätt vi kan och bör samverka med skogsbruksmarken är dock en knäckfråga för vår framtida utveckling. Tyvärr förefaller positionerna mer låsta än någonsin. Vår förhoppning är dock att debatten kommer att utvecklas och öppnas upp för nya effektivare metoder för brukandet såväl som för bevarandet av skog.

Hela essän kan du läsa här

Kommentera