Matchen om verklighetsbilden

Rädda inte de svenska skogarna! De behöver nämligen inte räddas. De tas tryggt omhand av sina ägare och brukare på bästa möjliga sätt. Sveriges skogslandskap är fantastisk.

De flesta skogsbrukare kan säkert skriva under på att deras verklighetsbild inte stämmer överens med många andras verklighetsbild över skogstillståndet i landet. Det är ett allvarligt problem när två uppfattningar om samma verklighet så kraftigt avviker från varandra. Vems verklighet stämmer?

För att kunna vinna matchen om verkligheten, det vill säga hur det egentligen står till med tillståndet i skogen utanför stads­gränserna, behöver vi analysera vem som bestämmer denna verklighet. Miljö­organisationerna gjorde analysen för länge sedan. Svaret är stadsborna, på vilka landsbygdens befolkning oundvikligen sitter i knäet. Stadsborna är en maktfaktor som är kraftigt underskattad. De regler och lagar som vi skogsägare kommer att tvingas leva med framöver har sin bas i stadsbornas uppfattade sanning om skogsbruk. Anledning till detta är enkel: för de beslutande politikerna är två röster från staden bättre än en röst från landet. Därför är det livsviktigt att vi får bukt med nidbilden av svenskt skogsbruk. Först när ett politiskt beslut som gynnar brukandet av skog även innebär att man inte förlorar röster i stadsregionen kommer politikerna, oavsett färg, våga ta detta beslut.

Men spelar sanningen inte någon roll i dessa sammanhang? Nej knappast. Det handlar om uppfattningar, inte sanningar. Det som kommer att bestämma brukandet av skogens framtida öde är uppfattningen om skogsbruk från personer som bor i höghus av betong, som aldrig sett en avverkning med egna ögon. Personer som i dag inte gör kopplingen mellan skogen och de produkter som kommer från den. Personer som inte fullt ut förstår att varje liten bit mark är en del av någons företag, någon annans ägodel. Dessa personer får i dag sin verklighetsbild uppmålad av fanatiska representanter för de så kallade ”miljö­organisationerna”. Dessa organisationer styr skickligt vilken verklighet som uppfattas som den rätta och kan genom sin än så länge fortsatt höga trovärdighet skickligt måla nidbilden av skogs­brukandet.

För enligt denna bild är all skog redan borta – och den skog som eventuellt ändå finns kvar är monokulturer av granåkrar. Landskapet är söndertrasat av vägar och det råder bostadsbrist för fåglarna då de inte har lämpliga träd att bo i. Sen är Sverige det sämsta EU-landet när det kommer till bevarande av djur och natur, och brukandet av skog är den verksamheten i landet som har den absolut största miljöbelastningen. Dessa kraftfulla nidbildskampanjer bidrar starkt till uppfattningen av sanningen för de som inte besöker skogen själva.

Vi är nu i ett läge då vi behöver återta makten om sanningen. Det tror jag att vi gör genom att säga ifrån på ett mer kraftfullt sätt. Vi klarar oss alldeles utmärkt med den naturvård som vi själva ombesörjer enligt dagens metoder. Vi har en natur som är resultatet av hundratals år av traditionellt trakthyggesbruk. Naturbrukarna Sverige vill ändra stads­bornas uppfattning om skogsbruk. Det är en viktig del av vår framgångs­medicin. För faktum kvarstår utanför stadens gräns: efter flera generationer av trakthyggesbruk är Sveriges skogslandskap fortfarande sannerligen fantastiskt.

 

Rickard Axdorff
Ordförande Naturbrukarna Sverige

 

Kommentera